Man kan säga vad man vill om hösten (eller vintern för den delen, det är väl lite samma sak här nere), den största nackdelen den är alla döda djur som helt plötsligt är ute på vägarna. Jag såg en kvinna idag med ett barn i handen, bärande en mycket stor jacka. Jag ville gå fram och fråga: ”Vad säger din dotter om att du har 20 stycken döda Mickel på sig?” (Micke på svenska). Det hade hon nämligen, säkert inköpt i pälsbutiken på Ströget, ”Stampe”.
Jag hoppas att hon inte visar sin dotter ”Pongo och de 101 Dalmatinerna” i alla fall. Men jag kommer alltid tänka ”Cruella de Vil” när hon går förbi.
Igår såg jag Psycho, den där riktigt gamla Hitchcock klassikern. Jag tycker verkligen att det är en bra film, missförstå mig rätt, men… allvarligt… Den är inte läskig. Inte ens lite grann nervpirrande läskig.
I filmen, för de som inte sett den, finns det en man som mördar med en jättestor kniv! Och då menar jag KNIV! Om jag hade varit rädd för stora knivar hade jag svimmat den första minuten av Saw, för att inte tala om uppföljarna. Varje gång han svingar den där kniven kommer den där fruktansvärda musiken som kanske fick någons hjärta att slå lite fortare nån gång i historien men som jag kanske förknippar mest med Finding Nemo vid det här laget. Ta El Orphanato som exempel på modern skräckfilmskonst, där är det helt tyst mestadelen av filmen. Det är läskigt!
Det finns några scener i Psycho som höjer pulsen något, men för en som mig med hatkärlek till skräckfilmer som njutningsfullt lidit sig igenom filmer som Kollegiet, the Ring, och One missed call är det knappt märkbart. Det är lite som om man läst boken The Shining av Stephen King och sen råkar se filmen.
Min tanke var så: tyckte man verkligen att det här var läskigt? Tyckte man förr i tiden att det var nervpirrande och att musiken fick hjärtat att slå lite fortare? Ja det kan jag acceptera, jag kan ju enkelt sitta mig igenom många av de där gamla Stephen King klassikerna nu när jag har sett värre. Men vad säger det om mig? Om vårt samhälle? Är det verkligen nyttigt att vi är så avtrubbade vad gäller skräckfilmer att vi kan se de mest bisarra scener utan att titta bort?
Jag vet inte, men jag vet att nästa gång det är dags för film är det dags för Rec.
Sparat under: Allmänt
Jag skrev i början av den här bloggen att jag nyss slutat röka. Det generella intrycket jag och de flesta andra med mig haft är att detta ska vara nåt svårt. Det är jobbigt, och i stället för att ha det helt så jobbigt ska man tugga de där idiotiska tuggumina som marknadsförs för sin goda smak mer än sin förmåga att ta bort röksuget. Inte kan väl ett tuggumi ersätta det? Nej! Verkligen inte! Det finns ingenting som kan ersätta det, och därför går många människor runt och önskar en cigarett även fast de slutat röka för länge sen. Det är därför det är så himla jobbigt att sluta röka, för att man resten av sitt liv tänker sig att man ska göra sig av med en vana som man faktiskt lite grann tycker om, även om den är dödlig.
Det är där vi har fel. Jag har haft fel hela tiden. Och det är inte svårt att sluta röka, inte egentligen. För jag har nyss läst en fantastisk bok av Allen Carr som beskriver hur det faktiskt ligger till. Att nikotinet faktiskt är den som får en att må dåligt snarare än att bota det, att vanan är hur enkel som helst att bryta. Man måste bara inse nånting som är helt otroligt enkelt: det är en hjärntvätt alltihop. Här har jag blivit hjärntvättad till att tro att det faktiskt finns människor som tycker om att ta en cigarett nån gång ibland! Här har jag trott att nikotinet sitter kvar i kroppen jättelänge! Här har jag trott att jag till varje pris måste motstå frestelsen! Men det är klart jag inte behöver när det inte finns nån frestelse!
Så nu låter jag som en frälst, och det är jag väl på sitt sätt också. För det var första gången på mycket länge som jag kände att jag var fri. Jag har aldrig trott att jag kunde bli fri, inte helt, kanske från själva cigaretten men inte beroendet. Men det är jag nu, helt och hållet.
Sparat under: Livet
Idag är det min födelsedag. När den första glädjen av frukost på sängen, levande ljus, kaffe och presenter väl hade lagt sig kom också den välkända tanken: attans.
Här firar jag min oundvikliga (för jag är inte Michael Jackson) väg mot döden och presenterna fungerar som plåster på såren ett litet tag. Speciellt mina presenter det här året måste jag säga! Men ändå. Jag är på fel sida av 25. Om få år kommer min tillvaro att invaderas av upsvullen rumpa, små monster till barn och rynkor. Jag går längre och längre iväg från de lyckliga dagarna med lego till en tillvaro fylld med krämpor, dålig lukt och trötta fredagar med Vild med Dans.
Men, som min kollega påpekade, jag är också på rätt sida av 30 än så länge. Och som min kära pojkvän sa, jag närmar mig ju legot också. Finns det andra anledningar till att skaffa små monster? Dessutom fick jag ett Wii spel så jag går +/- 0 på vuxenpoäng just idag. Det är inte så illa trots allt, och kanske till och med nåt värt att fira.
Sparat under: Höst
I morse när jag vaknade tänkte jag precis som jag tänkte igår: ”Det KAN inte vara mörkt ute fortfarande för min väckarklocka säger att det är dags att stiga upp!” Men det är väl bara att inse att vi går mot mörkare tider. Det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man åker därifrån och med tanke på global uppvärmning och närheten till Golfströmmen mörkt när man är på jobbet och under hela helgen också. Det finns bara en sak att göra för att skingra skuggorna och undvika den lägrande vinterdepressionen…
…SHOPPING!!! För tänk vad många saker som ska inhandlas. Som exempel kan nämnas: Vinterjacka, vinterskor, backup till höstjackan, backup till höstskorna, mössa, vantar, halsduk(ar), paraplyer, kuddar, filtar, täcken, blommor, tekoppar, kaffekoppar, te, kaffe, kakor, kakburkar, tallrikar till kakorna, chipsskålar, dvd’er, mjukisbyxor, tjocka tröjor, pyjamaser, badkläder, sommarjacka, handdukar, busskort, flygbiljetter.
Lousiana. Sen jag flyttade hit har jag velat besöka detta ställe med det underliga namnet (folk som inte vet vad det är brukar se lite förbryllade ut). Just nu pågår en mangautställning där, vilket givetvis var intressant för mig och mina syskon, mangaintresserade som vi är. Och där gick vi runt och läste om serier vi redan hade läst eller tänkte läsa bland pensionärer som aldrig hört ordet manga förut och föräldrar som avfärdat det som serietidningar för barn.
Det skönaste med manga är att det är komplicerat att läsa. Till flera av dem måste man använda sin egen fantasi, och oavsett måste man anstränga sig lite för att läsa dem ”åt fel håll”. Dessutom finns det manga för nästan alla, till exempel ”Pet Shop of Horrors” eller ”Akira” där den senare inte ens bör läsas av barn. Det är en konstform och den kan njutas av alla.
Detta tyckte jag kanske att utställningen inte fokuserade tillräckligt på. Den fokuserade inte på de olika stilarna att teckna eller framhäva historien eller personligheterna. Men det ska man kanske läsa sig till själv, kanske det är bäst när man själv får jämföra. I alla fall är det verkligen en utställning värd att se!
Där fanns också en väldigt stor utställning av Per Kirkeby, Danmarks nationalkonstnär tydligen. Hans sätt att måla var fantastiskt, han använde sig mycket av skrapan för att få fram sina effekter vilket jag blev imponerad av. Däremot var det flera av hans tavlor som man behövde läsa sig till vad de visade, och det var väl lite mindre imponerad. Men där fick jag en liten kulturell input och kanske lite att testa på min målarkurs i veckan. Oavsett är det bra för själen att se lite konst och få drömma sig bort in i bildernas värld.
Sparat under: Politik
Ok nu har kungen sagt att han inte är främmande för jakt på varg i framtiden. Han har också talat om att det finns risk för att vargstammen exploderar. Suck… Personligen hoppas jag i alla fall att kungahuset försvinner innan vargstammen. De kan vara våra nya representanter, så blir det lite mindre pinsamheter framöver.
Sparat under: Ekonomi
OPEC’s president har idag sagt att det idealiska oljepriset ligger mellan 70-90 USD. Det kan man ju tycka vad man vill om, och de flesta tycker ju att 1) oljepriset ska vara lägre och 2) att det är klart OPEC tycker detta så att de kan sälja så dyrt som möjligt.
Om oljepriset sjunker till en alltför låg nivå kommer det inte löna sig att söka efter och utvidga nya fält, eftersom det är en kostsam process. På lång sikt innebär detta att produktionsvolymen sjunker eftersom de flesta fält som är i produktion idag redan producerar till max. Då kommer priset att chockhöjas igen eftersom efterfrågan kommer gå upp igen (nedgången nu skylls ju till stor del på den pågående lågkonjunkturen, som ju inte varar för evigt). Oljepriset kan gå ner till lägre nivåer än vad den ligger på idag, men bara begränsad tid eftersom kostnaderna för utveckling av nya fält blir högre och nuvarande fält sinar. Så länge vi är såpass beroende av olja och vår efterfrågan stiger, samtidigt som denna blir allt dyrare att utvinna kommer priserna inte återvända till sitt tidigare medelvärde på ca. 30 USD/bbl mellan 1970-2007 under en längre period. För det krävs nog mer än en lågkonjunktur.
Sparat under: Religion
I morse såg jag en kvinna med mantel på, det såg precis ut som skoluniformerna på Hogwarts. Jag trodde också ett tag att det var ett roligt rollspel som jag missat, och att hon skulle dra fram en trollstav ur fickan. Fast sen slog det mig att hon nog var från nån frikyrka. Egenligen är det väl inte så stor roll; några hundra år till och Gandalf blir gud och Harry Potter profet. Jag vet att jag skulle gå till en sån kyrka i alla fall.
